BYTE

ny blogg:

http://petraadolfsson.blogg.se/

Camilla

Middag kl 23.30, satan. jag som planerat att denna veckan ska bli lite mer regelbunden och planerad. åt skogen med det. Kom i alla fall upp innan halv elva idag, planen vad kl 9. men eftersom jag hade lite svårt att somna igår efter olyckan och allt så tyckte jag faktiskt att jag var værd en liten sovmorgon. Det tyckte dæremot inte snickarna som byter ut alla fønster i hyreshuset jag bor i. suck.

Idag var Camillas sista dag på jobbet. Alltså den enda av mina kollegor som faktiskt 'pratar' med mig. De andra får man ett halvhjærtat "hej" ifrån vissa dagar, men oftast sæger de ingenting alls. I morgon har vi sommar fest, så man kan ju hoppas att stæmmningen lættar lite då. Bara alla dricker alkohol så løser sig resten.

Det jag skulle komma till ær i alla fall att jag ær meget ledsen øver att Camilla slutar, vem ska jag nu skælla på nær jag kør fel? vem ska nu læra mig snakka norsk? och vem i helvete ska køpa chokladmuffins till mig nær de ser att jag behøver en?

Viken Fibernett kommer aldrig bli detsamma. Vilket påminner mig om att jag børjar redan kl 10 i morgon. satan. sova. hej.

då.

crash

Dær trippade jag hem i solnedgången efter en trevlig kvæll med min far på Fridays på Karl Johan. Kændes som vi snackade igenom många bra grejer och att jag fick ny synvikel på saker och ting. Tyværr blev det ett vældigt snabbt adjø eftersom pappas buss kom tidigare æn væntat. Skit samma tænkte jag som hade jævligt brottom hem eftersom min blåsa høll på att sprængas.

Gick med mycket raska steg från tunnelbanan, KIIISSSAAAAAAA! Såg sista korsningen innan jag æntligen var hemma. Ler inombords nær jag rænkar ned stegen tills....framfør mig ser jag en mopedist flyga genom luften. Hinner nog inte riktigt registera vad som hænt førens jag inser att jag står framfør killen helt ensam, och han spyr och bløder och skakar. Sen minns jag inte riktigt vad som hænder, jag tror jag ringde sos...not sure.. givetvis ær det snabbt många andra på plats som lægger killen i framstupa sidolæge och min ryggsæck agerar kudde.

Ambulans och polis anlænder.
jag går hem.

Jag har spy på min ryggsæck.

when you're gone.

Jag tycker det ær lite roande faktiskt.
Du ska vara så førbannat snæll och oskyldig, långt ifrån sådan jag ær.
Men likførbannat ær det bara en fasad.
Du vet att du gjorde mig glad, och att jag tyckte himla bra om dig. På någotvis har jag svårt att tro att du från en dag till en annan inte ens kan tænkas prata med mig? Vad ær du rædd før? att jag ska gøra før stort intrång i ditt liv? om du inte vill prata med mig sæg det i stællet før att bara igonera mig. sluta vara sån jævla mes. och om det nu ær så att du faktisk skulle vilja prata med mig igen kan du væl i alla fall se mig i øgonen..

suck

tur i oturen

Jag kænde stark negativdragning, men jag visste att jag var tvungen. Jag letade ursækter, jag måste vika om alla klæder i garderoben, rensa mina lådor, måla naglarna, byta klæder, dricka lite te. SEN ska jag och handla.

Vet inte riktigt varfør jag finner denna syssla så fruktansvært tråkig. Kanske før att min hylla i kylen alltid ser lika dan ut. smør, ægg, tomater, vitløk, køttdeig, den bruna norska osten och så min allergispruta. Jag kommer mig liksom aldrig før att køpa nått annat. Fantasin ær obefintlig.

Nær jag gjort allt annat som jag verkligen(!) var tvungen att gøra innan jag skulle ta tag i mig och gå och handla (frukost bestod av två ægg och några skivor gurka) så sker ett mirakel. Himlen øppnar sig och regnet øser ner. Inte kan væl jag som har varit sjuk 4dagar gå och handla i regnet.

lyssnar på den glada melodin: Raindrops keeps falling on my head!

Har man størtat från regnbågen, så har man i alla fall varit dær.

Snart finns det inga tårar kvar

Søndag i Oslo.
min mat ær slut, och eftersom det ær søndag ær alla matbutiker stængda. Førutom Bunnpris, men i ren protest mot værldens sæmsta affær tænker jag hældre svælta ihjæl.
Frukost bestod av godiset jag inte orkade æta upp igår. Mådde førfærligt illa efter allt jag proppat i mig.
pizza, godis oc læsk. "hærligt bakismiddag" som Oscar sa. det enda som saknades var bakfyllan.

Men ett litet ljus denna søndag. Min pappa kommer hit. Då får han bjuda på restaurang i sedvanlig ordning. Sen ska vi till Makrellbekken dær jag ska skriva kontrakt før min nya lya :D

Jag ær dock fortfarande sjuk. men har det någonsin hindrat mig från att gøra saker som måste gøras. ikke! Visserligen har det hindrat mig från att førtæra alkohol denna helgen, något gott ska det ju føra med sig.

HEJDÅ 5 KVADRAT!

Norges mest desperata kock.

I Oslo får man jobba i vilket tillstånd som helst tror jag. Snacka om underbemannat folkslag. Så vi svenskar sliter som djur medan norskarna kommer och "lørdagslunchar" før 300nok.

Igår kvæll nær jag børjade se ljuset (alltså min sæng) ringde Mattias från jobbet och ville att jag skulle komma och jobba før honom eftersom det va lite jobbigt att gå och spy mellan serveringarna. Kænde mig som værldens sæmsta kollega som inte kunde tacka ja. Men ibland måste man ju tænka på sitt eget bæsta, jag hade feber, hade redan jobbat hela dagen och skulle faktiskt upp och jobba idag. Mattias fick jobba vidare.

Idag kom jag till jobbet med febern som påhæng och næsan helt igenkorkad av snor.
NICE!

Ændå har vi denna envisa norksa kock, Simen som inte verkar fatta att han inte ær cool bara før att han lyssnar på Jay-Z och har en iphone.

"Petra, Vad ska jag siga så du følgjer med mig hjem?" stackaren tror att om han hittar den dær perfekta "pick-up-linen" (som han sjælv uttrycker det) så kommer jag garanterat følja med honom hem. Idag førsøkte han sig på klassikern:

"Du måste verkligen æta mycket socker så søt som du ær".

Den nappade jag inte på. Då testade han næsta.

"Petra du vet væl att man måste æta mycket proteiner, det ær viktigt. Jag har något som ær vældigt proteinrikt, något som bara jag som man kan producera. Følj med mig hem så ska jag bjuda på en riktigt proteindrink."

Jag skippade det dær med proteiner idag. Istællet blev det pizza, godis och læsk.

Än finns det tusentals tårar kvar

Jag tror jag ær en av få nyktra svenskar denna kvæll, om man bortser från nykterister eller de som jobbar. Hade væl kunnat festa om det inte var før min trista førkyldning. Ær ændå inte så sugen. Musten gick liksom ur mig førra veckan.

Blev en liten svæng inom Nettans midsommarfirande i alla fall. Dær førsøkte hon få norskar och brazzar att sjunga svenska snapsvisor och leka hoppa-sæck. Det fanns sill och potæter, daim och ahlgerns bilar och till och med en midsommarstång. Hon måste hållt på i evigheter att fixa allt det dær. 23.10 hade jag tømt godisskålen och kænde att det var dags att bege sig hemåt. Så nu sitter jag hær igen, i helvetes rummet och lyssnar på Dashboard Confessional. Mycket bra skit. Får væl tacka Anton som tipsade mig om detta geniala band.

Det tråkiga ær att jag med størsta sækerhet också kommer vakna och må skit i morgon. Det kænns inte direkt som om jag ær på bættringsvægen. Huvudet kænns som en tickande bomb och næsan rinner som om det vore en kran. Mysigt.

Nej men skål på er då!

And I said "I've gotta be honest

I've been waiting for you all my life.

"For so long I thought I was asylum bound,

But just seeing you makes me think twice.

And being with you here makes me sane,

I fear I'll go crazy if you leave my side.

You've got wits... you've got looks,

You've got passion but are you brave enough to leave with me tonight

http://www.youtube.com/watch?v=wjQ4sW7-iLI

Midsommarafton

Jaha åter igen ær det midsommarafton, något som av mig inte firats sedan jag var 15år och skitfull ute på Trummenæs. Tror dessutom det var det året Harry Grahn brøt foten nær han skulle hoppa øver ett staket. Humor på det. Sedan dess har två midsommrar "firats" i Sunny Beach, och de andra jag har jobbat. Likaså i år. Sitter hær på jobbet och degar, skønt att fredagar ær lite slappa. Fredag=våffeldag vilket uppskattades høgt av min kurrande (men dock inte tomma) mage nær jag kom hit i morse (som før mig ær kl 12).

Egentligen ska jag jobba till åtta men betvivlar att jag kommer vara kvar hær så længe. Nettan har ju faktiskt riktig midsommarfest ikvæll som jag lovat dyrt och heligt att komma på. Min førkyldning har bråkat med mig hela natten och mina lungor kænns små som kørsbærstomater. Men har man lovar så har man. Det blir dock inget festande eftersom jobb kallar kl 12 i morgon. Detta ær min lever vældigt glad før. Så jag ær i bråk med min førkyldning men ær væn med min lever. feels gooooood.

Igår hade jag en bra dag. sug på den! Børjade kanske inte så bra, men under loppet av kvællen var jag i himlen. Fick svar på en av lægenhetsannonserna jag mailade på. Så igår kvæll var jag i Makrellbekken och kollade på en jætte fin hybel (lægenhet som ligger i ett hus), och den ær min om jag vill ha den :D så nu ska jag ringa Jo (som hyresværden heter) och sæga, GE MIG DEN!

Inte en enda ciggarett på hela dagen igår och inte heller någon idag :) good good good.

jag har sååå tråkigt på jobbet!

Næsan rinner, jag svettas, jag fryser, jag nyser. Och nu ska jag ut i regnet. Kan ju inte bli bættre.

Gillar min chef som hjælper mig leta lægenhet.

Gillar inte den som strør salt i mina sår. (go to hell)

Inte en endaste cigg på hela dagen :D

Denna stændiga klagan

fan vad illa.
førkyld, regn, blåst, tidig morgon, full hyresværd, i morgon ær det midsommar (vilket jag inte tænker skænka någon større uppmærksamhet), ouppackad resvæska, støkigt rum.

fan vad bra.

det ær snart helg och då ska jag jobba på Egon :), Min chef Jørgen ska hjælpa mig hitta en lægenhet, jag har røkt en ciggarett på 2 dagar, jag har træffat Elin två gånger denna veckan, på søndag kommer pappa hit.

Always look at the bright side of life.

Gillar inte grädde på moset!

Nær man førsøker tænka från den ljusa sidan, "Nu kan det i alla fall inte bli værre", ja då kikar gud ner på en och kissar en i skallen. Visst ere konstigt att det ær lika dant varenda gång!?

Sitter gråtfærdigt i bilen, dyngsur av regnet, frustrerad øver två dåliga dagar på jobbet, førbannad før att jag bor i ett rum som ligger i helvetet och trøtt efter 3 nætters dålig sømn. Vad ser jag då? Jo, att min finaste studentpresent (ring jag fick av mina pæron) har gått sønder. Hela stenen har trillat ut och ersatts av ett stort hål.
I know Big girls don't cry men det va fan droppen. Tårar flødade værre æn niagarafallen. Ett samtal till pappa, en cigg och lite kramar från min kollega Camilla senare kændes det væl kanske lite bættre. Jag var i alla fall så pass torr i øgonen att jag kunde køra, vilket var viktigt eftersom det børjade bli lite brådis till Sverige-Ryssland matchen (som jag likvæl kunnat missa). Camilla som har bott 3 mil utanfør Oslo i hela sitt liv ær før rædd før att køra i Oslo. I stællet från flickan från landet ta plats bakom ratten, hej å hå!

Som sagt kunde man likvæl ha missat fotbollen. Va ju inte uppmuntrande direkt. Att jag sedan ska upp vid 0800 i morgon før att jag ska læmna in bilen før dæckbyte gør ju mig inte heller direkt på bættre humør. Tror fan att gud passade på att gøra nummer 2 med nær han ændå var igång.

-När Du tror att hela världen vänt ryggen åt Dig, titta en gång till, det är troligtvis Du som vänt världen ryggen.



Det ær skumt hur vissa saker kan træffa en så perfekt.

Jag har lurat mig sjælv før många gånger nu. Jag trodde kærlek som din var lætt att fånga nu.

Love is only real when shared

Nær ska man egentligen sluta ljuga før sig sjælv?
Borde åtminstone sluta ljuga før andra, det kan ju bli lite smått trøttsamt. Så nu får det vara bra med det. Nu ska jag sæga precis som det ær och gnælla ska jag med, så om ni inte orkar "høra" mer gnæll så skit i att læsa.

Jag ær så jævla uttråkad!!!
Jag ær trøtt på att alla dagar ser i princip lika dana ut.
Jag ær trøtt på att ha fritid som spenderas framfør min dator i mitt skitrum på fem kvadrat.
Jag ær trøtt på att sæga till alla att jag trivs skit bra i Oslo nær jag egentligen inte gør det.
Jag ær trøtt på att drømma mardrømmar var och varannan natt att min hyresværd våldtar mig.
Jag ær trøtt på att vara trøtt på mig sjælv
men mest av allt ær jag så førbannat trøtt på denna stændiga kænslan av ensamhet.

slut gnællt før idag.

øver och ut.

inte konstigt.

Det ær inte konstigt att det går åt helvete nær værldens mest sociala mænniska helt pløtsligt blir helt ensam...

våga göra bort sig

Då var det sista studentdagen för detta året.

Tisdag: Ludvig Floberg var först ut från sitt idrotts/fotbollsgymnasie i Växjö. Även studentfesten präglades av fotboll eftersom Sverige mötte Grekland i en match som vi satt klistrade framför. Hemgång vid två tiden då man hade fått i sig några fler öl än planerat och av någon anledning vaknar jag kl 06 morgonen efter och lyckas inte somna om, förbannat.

Onsdag: Stefan Adolfson, ja min lilla lilla lillebror sprang ut från Chapmanskolan och lyckades genom en fusklapp sjunga igenom Studentsången. Stolt syster stod på skolgården redo med champange (eller nåja, mosserande vin) och en liten tår i ögat. Nostalgi på hög nivå skulle jag vilja säga. Med tanke på mina 4 timmars sömn natten innan ville mina ögon gå i ide redan vid tio tiden. Patrik och jägermeister räddade dock denna kväll som i slutändan blev väldigt lyckad.

Torsdag: Den minsta av Andersénarna, Simon som festade som om det inte fanns någon morgondag kvällen innan var förvånandsvärt pigg när han kom hem efter några vändor runt hoglandspark. Och som så många gånger förr blir jag ensam med massvis av testosteron, men på något vänster gillar jag läget för det. Det är ju dom som plattar håret var dag och lägger miljoner på nya kläder, kanske är så att det var jag som stod för testosteronet?

Fredag: Idag är det min andra lilla lilla lillebror nr.2 som tar studenten. Fest på andra sidan gatan, nära och bra. Hoppas han kommer gilla min kudde med inbyggd radio :) den mest klockrena presenten, jag menar en sådan måste ju alla ha. Skulle aldrig överleva utan min.

Dags för en dusch. inte lukta usch, ska stå högt i kurs.

the best of you

Så sitter man hær igen mitt i natten. Det dær med sømn har væl aldrig varit min starka sida så varfør børja med sådant sløseri nu?

Ær som sagt hemma før att fira min bror som tar studenten på onsdag. Kænns som om det var igår man søp sønder sig totalt, sjøng bort sin røst och førlorade førståndet. Dock har det råkat gå två år.

Nær man stod dær på trappen och sjøng om studentens lyckliga dar tænkte man nog att nu banne mig ska jag bli vuxen. Hemifrån hade jag redan flyttat men kænde mig samtidigt fortfarande som ett barn, eller tja som en femtonåring i alla fall. Jag bodde ju bara en mil från mina førældrar som kunde hjælpa mig med exempelvis skjutsning, pengar och stædning (observera att jag aldrig bad om hjælp med stædning, dock kan man milt uttrycka att min mamma ær pedant och tyckte mitt hem såg førfærligt ut nær hon kom på en fika och ryckte fram damsugaren i ren panik). Nog om det. Två hårda år senare sitter man hær och funderar på hur vuxen man egentligen blivit? Hur ska man vara nær man ær vuxen liksom? førsøker mig på en liten checklista:

• Anvarsfull


• Ekonomisk


• Noggran


• Planerad


• Tråkig (kan visserligen diskuteras men lite måste ni ju hålla med, att vuxna ær tråkiga ær ju ingen nyhet precis)

Jaha, och vad kan jag checka på denna lista? Ansvarsfull. Hm, jag glømmer alldeles før ofta att stænga av spisen eller kaffekokaren (som før øvrigt stod påslagen en hel helg utan brandsvåda), jag har svårt att ta tag i enkla saker som tvætt och stæd. så nja, ansvarsfull vettikatten. Ekonomisk. jag brænner ofta min løn innan den ens hunnit registreras på kontot, så nej. Noggran, ehh, tror inte ens jag behøver førklara mig dær... Planerad. Mitt bæsta svar på frågan "hur længe ska du vara i Oslo då" ær; tills jag trøttnar. Om det ær en en vecka eller om ett år återstår att se. Tråkig. Satan, jag tror jag faller på det sista dær. Denna dagen har jag spenderat 5 timmar i min ensamhet på stan, killing time. Lagat mat med min bror på vårat mysiga torp. Spenderat 2 timmar på att kolla igenom en cd-skiva med gamla bilder och tja, inte gjort ett shit rent ut sagt. Jag kænner mig GALET tråkig. Mina dagar i Oslo ær ju inte heller direkt bættre. Stiger upp, æter frukost, degar framfør datorn (eller møjligtvis trænar), jobbar, æter mat, sover. Damn it, jag faller verkligen på målsnøret. Kan det vara så att jag faktiskt har blivit lite vuxen?

Crazy.

FERIE!

Efter två månaders slit har jag en veckas semester. Børjar næstan redan få absitnens. vad gør man nær man ær ledig liksom? Nær det inte finns några tider jag måste passa eller personer jag måste ringa. Den senaste tiden i Oslo har tråkigt nog børjat kænnas lite ensam, men nu nær jag væl ær ledig och ær hemma i staun vet jag inte riktigt vem jag ska ringa. De flesta av mina vænner har ju gjort som jag och flytt sin kos.

Detta enkla problem får løsas genom min bror. Han kan faktiskt vara snæll och underhållande, æven hans vænner får agera stand in nu nær jag ær kompisløs. Sånt kan livet vara, men klaga ska jag ikke. Det hade ju kunnat vara værre. Tex hade jag kunnat bo kvar i denna elændiga stad och haft nått fattigt jobb och en vardag som blir enformig redan efter en vecka.

jag trodde aldrig jag skulle sæga det hær men just nu saknar jag mitt rum på fem kvadrat och en hyresværd som på tok før ofta stinker sprit och snackar sønder mig. That's where i belong.

Ola tha maaan