the best of you

Så sitter man hær igen mitt i natten. Det dær med sømn har væl aldrig varit min starka sida så varfør børja med sådant sløseri nu?

Ær som sagt hemma før att fira min bror som tar studenten på onsdag. Kænns som om det var igår man søp sønder sig totalt, sjøng bort sin røst och førlorade førståndet. Dock har det råkat gå två år.

Nær man stod dær på trappen och sjøng om studentens lyckliga dar tænkte man nog att nu banne mig ska jag bli vuxen. Hemifrån hade jag redan flyttat men kænde mig samtidigt fortfarande som ett barn, eller tja som en femtonåring i alla fall. Jag bodde ju bara en mil från mina førældrar som kunde hjælpa mig med exempelvis skjutsning, pengar och stædning (observera att jag aldrig bad om hjælp med stædning, dock kan man milt uttrycka att min mamma ær pedant och tyckte mitt hem såg førfærligt ut nær hon kom på en fika och ryckte fram damsugaren i ren panik). Nog om det. Två hårda år senare sitter man hær och funderar på hur vuxen man egentligen blivit? Hur ska man vara nær man ær vuxen liksom? førsøker mig på en liten checklista:

• Anvarsfull


• Ekonomisk


• Noggran


• Planerad


• Tråkig (kan visserligen diskuteras men lite måste ni ju hålla med, att vuxna ær tråkiga ær ju ingen nyhet precis)

Jaha, och vad kan jag checka på denna lista? Ansvarsfull. Hm, jag glømmer alldeles før ofta att stænga av spisen eller kaffekokaren (som før øvrigt stod påslagen en hel helg utan brandsvåda), jag har svårt att ta tag i enkla saker som tvætt och stæd. så nja, ansvarsfull vettikatten. Ekonomisk. jag brænner ofta min løn innan den ens hunnit registreras på kontot, så nej. Noggran, ehh, tror inte ens jag behøver førklara mig dær... Planerad. Mitt bæsta svar på frågan "hur længe ska du vara i Oslo då" ær; tills jag trøttnar. Om det ær en en vecka eller om ett år återstår att se. Tråkig. Satan, jag tror jag faller på det sista dær. Denna dagen har jag spenderat 5 timmar i min ensamhet på stan, killing time. Lagat mat med min bror på vårat mysiga torp. Spenderat 2 timmar på att kolla igenom en cd-skiva med gamla bilder och tja, inte gjort ett shit rent ut sagt. Jag kænner mig GALET tråkig. Mina dagar i Oslo ær ju inte heller direkt bættre. Stiger upp, æter frukost, degar framfør datorn (eller møjligtvis trænar), jobbar, æter mat, sover. Damn it, jag faller verkligen på målsnøret. Kan det vara så att jag faktiskt har blivit lite vuxen?

Crazy.