Efter två månaders slit har jag en veckas semester. Børjar næstan redan få absitnens. vad gør man nær man ær ledig liksom? Nær det inte finns några tider jag måste passa eller personer jag måste ringa. Den senaste tiden i Oslo har tråkigt nog børjat kænnas lite ensam, men nu nær jag væl ær ledig och ær hemma i staun vet jag inte riktigt vem jag ska ringa. De flesta av mina vænner har ju gjort som jag och flytt sin kos.
Detta enkla problem får løsas genom min bror. Han kan faktiskt vara snæll och underhållande, æven hans vænner får agera stand in nu nær jag ær kompisløs. Sånt kan livet vara, men klaga ska jag ikke. Det hade ju kunnat vara værre. Tex hade jag kunnat bo kvar i denna elændiga stad och haft nått fattigt jobb och en vardag som blir enformig redan efter en vecka.
jag trodde aldrig jag skulle sæga det hær men just nu saknar jag mitt rum på fem kvadrat och en hyresværd som på tok før ofta stinker sprit och snackar sønder mig. That's where i belong.
Ola tha maaan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar